•
Rating:
A sigh. I prepare myself to cross the thresholds of the Garden of Angels. To walk its hidden paths, which over time I have learned to know and love deeply. Melodies that touch the strings of the soul and try to steal a bit of warmth from the embrace of Scandinavian tradition. The Änglagård tell of the silence and melancholy of Nordic landscapes, solemn weaves of forests where every sound is muffled and colors blend in the shadows. A music that can be as delicate as a moonlit walk, listening to the voice of the wind and the breath of the hours. But also a music that can surprise with sudden electric roars and violent bursts of notes.
“Buried Alive” is the last testament left to us by this wonderful band. A title that already says it all and offers us a conscious final live performance of the group. Some assert that this performance was not up to the level of others that preceded it. Some even stated that Änglagård could not reproduce the studio's sonic perfection live. I couldn’t care less, I say. Personally, I love the small imperfections that one encounters along these grooves. They are the ones that, in the end, give soul to that majestic and evocative sound. I feel wrapped in the classic hues of “Prolog”, which soon give way to the unsettling piano of “Jordrök”. Delirious instrumental phrasing alternates with moments of poignant intimacy, a representation on the staff of the suggestions and contrasts of its own land.
The avant-garde evolutions of "Höstsejd", among cerebral scores and rhythm changes, take us by the hand to one of the most inspired tracks of the Swedish combo: “Ifrån Klarhet Till Klarhet”. The continuous rises and falls and changes of mood, among flute strokes and Hammond light plays, take us to territories where melody flows like water from a mountain spring. For the first time, Tord Lindman's singing in his native language emerges, as in the following “Vandringar i Vilsenhet”, a track with a darker and more psychedelic theme. The last summer arrives, “Sista somrar”, a long and impervious instrumental with a melancholic atmosphere that explodes in a final crescendo of unmatched beauty. To conclude the work, another timeless masterpiece, “Kung Bore”, an authentic poetry in music. A song that is the epitome of the Änglagård’s musical message, dynamic and refined, dramatic and intense, with the mellotron etching a heavy epic imprint.
The music gives way to a twilight silence. Images that slowly lose intensity. Eyes tired from their afterglow, which fades into dim glimmers, only to give way to darkness. Overlapping sensations, while my thoughts chase the distant warmth of a fireplace. I open my eyes, and that fireplace is just a few steps away.
An open-eyed dream.
Tracklist and Lyrics
04 Ifrån klarhet till klarhet (09:03)
Vad �r ni f�r underligt ting
som talar om vilsenhet?
e asar som styr oss i v�r tro
talar om att det som sker,
tar oss till en b�ttre v�rld.
Vad �r sant,
vad �r falskt
i en framkallad illusion?
Att bli f�rsedd och ledd,
konstant beredd,
g�r det dig fri och stark it tron?
Fr�gor som st�nds �r mig n�r.
Dr�mmar om abstrakta ting
tar oss med p� en ok�nd f�rd,
d�r begr�nsning, r�tt,
fel och tid
ej har n�gon existens.
F�runderlinga ting finns det d�r.
05 Vandringar i vilsenhet (13:07)
Spillror ifrån det förgångna tiden är nu.
Ensamhetens värld där lever vi,
med allting som samlats på hög
runt omkring oss,
för ständigt vårt inre
mot störning och disharmoni.
Alla drömmare som vet
någonting annat har fel.
Det kanske är så att man är vilseledd.
Varför finnas här till ingen nytta?
Tiden går lidande
min själ far vidare
i drömmen.
Sökandes svar i en dimma som präglas
av vilsenhet och ofullständigt liv.
Där morallösa människor tar vid
och tanken blir till en känsla
av maktlöshet tvivel och likgiltighet. .
Då, vi råkas och samlas till fest
för förstånd bortom en
hycklandes, gycklandes, abrakadabra värld.
07 Kung Bore (12:34)
I ljuset från min lykta
ser jag skuggan utav sorg,
drömmar som har slocknat
ifrån ett liv som haft sin tid.
Inte kan jag stå och se på
då vi flyr,
verklighet och sanningar
där moralen är fantasi.
Det är ju du själv som väljer,
det är ju du själv som sväljer,
deras sagor och lögner och fjäsk.
Är det sant att även de som talar
högt starkt och rätt
planterar döda blommor?
Då kan det inte vara lätt
för människan att tro
på Gud att han är stor,
när tystnaden breder ut sig
i huset där hon bor.
Det är ju du själv som väljer,
det är ju du själv som sväljer,
deras sagor och lögner och fjäsk.
Kung Bore är död
och våren, den nyvalde är folkets hjälte.
Visioner föds
och det är dags att befolka
sina massiva luftslott.
Livets panorama,
hallucination, jag har
längtat något så gränslöst.
Ge mig evig insyn
in i drömmarnas land,
först då blir jag lycklig.
Loading comments slowly
